Annicas skoterdragracing

VÄNTAN

Just nu känns det som att mitt liv består av just det.. -väntan.

Först väntan på att allt skulle ordna sig med klubbytet.
Eftersom äldsta dottern Elin kör motocross för klubben SMK Dala i Falun så tyckte vi att det är enklare om vi kör för samma klubb. Vi är ändå familjemedlemmar i klubben och det är onödigt att stå och betala för två olika klubbar.

Sen väntan på att toppen och cylindrarna som vi skickade upp till Swedish Mountain Products i Luleå skulle bli klara och komma hem. Toppen skickades därifrån över Atlanten för att fixa lösa förbränningsrum, sen tillbaka till Luleå, där Patrik hade portat cylindrarna. Och slutligen hem till oss. Nu ligger dom på köksbänken och väntar (Jaja jag vet vad ni tänker. Vi är kanske lite knasiga. Men jag lovar att det hör inte till vanligheterna att vi har motordelar i köket).

Nu väntar jag dels på att inbetalningskortet för min första årslicens ska komma, så jag kan få den nån gång. Och dels på att Tobbe ska bli klar med mattbytet på sin skoter så att han kan börja med min.

Alltså en hel del väntan.. Å jag som hatar att vänta!!

År 2009 började det lossna och jag fick bra placeringar i de få tävlingar jag ställde upp i. Ändå var det fler tävlingar än tidigare år. Jag tror att det berodde på flera saker. Dels så hade vi trimmat  motorn, gjort om variatorerna, satt på trimpipor som vi köpt av Tomas Berntsson (TOBE),samt satt på andra reeds. Tack vare detta fick jag lov att byta klass till en trimmad, IMPROVED STOCK. 
 
NACKDELEN med den här klassen är att den har inte funnits i Sverige på några år men man har nu tagit in den på nytt på prov. Men i Norge och Finland har dom, vad jag vet, kört den hela tiden. Ett stort TYVÄRR är att den finns inte med som SM klass. Än. Vid SM skulle jag få lov att gå upp ännu ett steg till PRO STOCK. Men där är skotrarna ännu mera påkostade och trimmade och jag skulle inte ha en chans att hänga med som skotern är nu.
 
FÖRDELEN med IMPROVED STOCK är att man kan trimma skotern (fri trimmning med orginaldelar) till en inte alltför stor summa pengar men ändå hänga med. Du behöver inte skruva dag och natt för att faktiskt kunna ha en chans att ta hem det. Det gäller bara att skruva rätt. Men det är inte "bara". Det tog ett tag att upptäcka hur man ska skruva. Många små, små detaljer som kan verka som ingenting, men därute spelar det otroligt stor roll, när marginalerna handlar om tusendels sekunder ibland. Jag har tur som har min man som är jätteduktig. Själv skulle jag inte klara det.

En annan orsak är nog att jag känner mig mer säker i tävlandet. Förrut var jag alltid väldigt nervös och hade svårt att fokusera på rätt saker. Idag har jag mer erfarenhet och saker som hur jag ska sitta och hur jag ska göra kommer helt automatiskt. Istället kan jag koncentrera mig på startgranen eller startern, kolla in banorna hur dom ser ut från gång till gång jag ska köra, titta på konkurrenterna hur dom gör och vilka banor de väljer. Det handlar mycket om att psyka varandra och ta dom fördelar som den ena eller andra banan kan ge vid just det tillfället. Sist men inte minst, eller kanske en av det största, är reaktionerna. Det är på dom det kan hänga om du vinner eller förlorar. Det är svårt att ta igen en dålig reaktion på banan eftersom den är så kort.

Annika imponerade stort

  2009-07-30 05:50 

Annica Westerberg har laddat inför Dala-cupen i Dala-Järna, Nordens största dragracingtävling med snöskoter, under hela våren. Något som sannerligen gav resultat vid den gångna helgens cup. Hon tog sig utan problem till final i fredagens tävling och slutade tvåa. På lördagen kom hon till semifinal och blev trea. På söndagen var Annica åter i final men blev slagen av en norska med en sjuhundradels sekund. Men eftersom det var cup så sammanräknades resultaten från alla tre dagar och Annicas poängsumma räckte till en 2:a plats i den totala cupen.

Olika underlag

Annica körde sin första dragracingtävling 2005, en månad efter att yngsta dottern Moa fötts. Hela familjen som består av döttrarna Elin och Moa samt maken Torbjörn är intresserade av dragracing och cross. Just dragracing med snöskoter är fortfarande en ganska ovanlig sport som fått främst fäste i norra Sverige och utförs på olika underlag som snö, is, gräs, asfalt och vatten.

ANGELICA LINDVALL

---

Blev en liten miss i artikeln. Jag körde inte första tävlingen en månad efter att Moa hade fötts. Däremot körde jag en tävling i Verdal i Norge en månad efter att hon fötts.

Tävlingen i Vikmanshyttan fick stor uppmärksamhet från bl a tidningen Snowriders forum


http://forum.snowrider.se/forum_posts.asp?TID=31518&PN=1

http://forum.snowrider.se/forum_posts.asp?TID=31518&PN=2


http://www.youtube.com/watch?v=9Aftt6XSiPs




Ett utdrag från forumet:

Jag vill tacka för en bra dag, kul att det kom så mycket folk på vårt lilla race

2005

Dalacupen, Dala-Järna                                         Åkte ur första elimineringen alla dagar

2006

Dalacupen, Dala-Järna                                         Åkte ur första elimineringen alla dagar

2007

ÅSSK Draget (SM deltävling), Åkersjön                 Åkte ur första elimineringen
Midsommarracet (träningstävling på skoj)             Åkte ur andra elimineringen
Dragway cup, Verdal, Norge                                Total femteplats

2008

Midsommarracet (träningstävling på skoj)             Vinnare damklass
Dalacupen, Dala-Järna                                        Åkte ur första elimineringen alla dagar

2009

Speedweekend, Funäsdalen                                 Total tredjeplats
Midsommarracet (träningstävling på skoj)             Vinnare damklass
Dalacupen, Dala-Järna                                        Total andraplats (fre 2:a, lör 3:a, sön 2:a)
Gräsdrag, Vikmanshyttan (uppvisningstävling)      Totalvinnare



Bild från prisutdelningen i totalcupen, Dala-Järna 2009:



 

                                   

Ja min första tävling körde jag den 22 juli 2005 på en ski-doo mxz 600. På morgonen vad det anmälan och besiktning av skotrarna. Min skoter gick inte igenom eftersom vi hade glömt variatorskyddet hemma! Det blev för gubben att vända på vägen upp och åka hem igen och hämta det. Tack vare det så missade jag första kvalomgången. Eftersom jag inte hade någon tävlingslicens fick jag lösa en sk engångslicens, enbart för denna tävling. Strax innan tävlingen skulle börja var det förarmöte, där dom gick igenom lite kort hur det går till och man kunde ställa frågor. Först skulle vi köra två kvalrepor, en på varje bana. Sen gjordes en stege upp utifrån tiderna vem vi skulle möta i elimineringen. 
Min enda tid som jag fick, tack vare missen, blev väl ingen succé men jag klarade mig kvar i stegen iallafall. Och när nervositeten väl hade lagt sig hyfsat upptäckte jag att jag nog just hade provat på det roligaste jag någonsin gjort. Det var skitkul!!  Nu ville jag bara att det skulle gå lite fortare så jag hängde med lite bättre. Tyvärr slutade dagen inte lika kul..
I 1a elimineringen, som stod mot en tjej från Söderhamn, stannade motorn vid instageningen och jag kom inte ens iväg. Grabbarna trodde det var fel på tändningen och skulle kolla gnistan på stiften. Så dom tog ur stiften och drog i snöret.. Men det var absolut inget fel på gnistan och två eldpelare slog ut ur motorn. Dessutom ville det inte sluta brinna så vi fick tillslut tag i brandsläckaren som alltid finns på plats och lyckades med den släcka elden. Men hur skotern såg ut! När vi väl lyckats få bort det mesta av pulvret från brandsläckaren såg vi att skotern hade klarat sig hysat ändå. Det var mest bensinen som hade brunnit. Men alla kablar hade smällt ihop och skotern gick inte att köra nåt mer den tävlingen. Å det var ju inte ens min skoter!! :(
Ledsna och bedrövade bestämde vi oss iallafall för att åka hem och hämta Tobbes skoter. Det fanns ju ingen chans i världen och få några bra resultat med den men jag skulle iallafall få köra. Problemet var bara att det var en Polaris 700. Jag hade kört i klassen "stock 600" men måste isåfall byta upp en klass, till "stock 800". Fick man göra det?
Tävlingsledningen var jätteschyssta och jag fick byta klass rätt av utan att betala något extra. Ett stort tack till dom!
Jag slutade rätt så långt ner både lördag och söndag men det var ju väntat. Tobbes skoter hade vi ju inte gjort någonting med. Men vi fick många tips och mycket hjälp från våra konkurrenter som hållit på bra mycket längre än oss. Och rejäla fester på kvällarna/nätterna blev det. Och jag var fast. Både för sporten och människorna runt omkring som var helt otroligt trevliga. Ett urhäftigt gäng. Redan där bestämde vi att vi skulle komma tillbaka nästa år igen.
Hur det gick med ski-doon? Den tog vi och fixade till men Katta ville inte ha tillbaka den efter allt som hänt. Så vi fick punga ut med kosing och köpa den. Den funkade bra som ledskoter i flera år. Den gick t o m en tävling till, 2007, med Tobbe som förare. Men det tar jag en annan gång

Midsommar -05. Vi satt på verandan och gjorde som många andra, satt och festade o snackade en massa. Kåre, Tobbes bror satt och berättade historier om sporten som han hade börjat utöva sen ett par år tillbaka, skoterdragracing. Plötsligt kläcker han ur sig: -Annica, du ska väl iallafall testa o köra? Jo, det är klart du ska! Han berättade om Dalacupen som skulle gå av stapeln i juli. Jag var väldigt tveksam men samtidigt lät det kul. Ju mer jag tänkte på det under kvällen, desto mer sugen blev jag att faktiskt prova. Vad kunde gå fel.. Grabbarna lovade att hjälpa till med allt. Jag hade ingen bra skoter att tävla med men Kåre sa att jag säkert kunde låna Kattas (hans sambo) skoter. Han skulle bara prata med henne först.
Under tiden som följde var det en del saker som skulle fixas med skotern och vi gick igenom det grundläggande om och om igen. Oj, va nervös jag var! Hur skulle jag komma ihåg allt?
Dalacupen är en cup med tre tävlingar, en på fredag, en på lördag och en på söndag. Första till fjärdeplatsen får cuppoäng och på söndagen koras även totalvinnare. Så skulle det inte funka på fredagen så hade vi två dagar till på oss. Det kändes skönt.
Så kom då fredagen den 22 juli 2005 och jag skulle köra min första tävling.

 Jag är född -77. Bor i en villa i Gagnef tillsammans med min man, Torbjörn och våra två döttrar, Elin född -02 och Moa född -07. Jag jobbar som servitris på en restaurang i Borlänge.
Jag körde skoter första gången i mitt liv -94-95, då vi köpte våran första skoter, en SW 440, kallad "bussen". Efter det följde en rad olika skotrar i familjen men en egen köpte jag inte förrän runt -01, en Indy sport 440. Måste erkänna att jag var grymt nervös varenda gång jag skulle ut o köra. Tills jag väl satt där, då släppte allt o jag bara älskade det. Men att tävla med skoter hade jag inte en tanke på vid den tiden.

Hej och välkommen till min blogg. Kul att du tittade in :)
Här kommer jag att berätta om mitt stora intresse, skoterdragracing. Från första gången jag körde, tills idag. Och vad som händer däremellan.
Fram tills idag har jag tävlat på underlaget gräs och snö. Men man kan även köra på asfalt, is och vatten. På gräs,som jag har kört mest, så kör man en sträcka på 152 meter. På snö är sträckan 201 meter. Man tävlar två och två på en varsin bana precis bredvid varandra. Vanligast är att man först kör kvaltider, ofta två (en på varje bana) och därefter sätts en stege upp, beroende på kvaltiden, vem du får möta. Snabbaste ekipaget får välja bana. Sen är det först i mål som vinner och vinnaren går vidare, tills slutligen en vinnare står kvar.